Svensk Proffscykling

  • slide
  • slide
  • slide
  • slide
  • slide
  • slide

Det har varit känd ett tag att Team Tre Berg tyvärr har kört sitt sista lopp.

Anledningen var att de inte kunde hitta “nya partners som är intresserade av att finansiera vår verksamhet och vara med och utveckla den framåt.” Anledningen? Att cykling i Sverige har svårt att vinna tillräckligt med medialt utrymme för att vara attraktivt för sponsorer. I övrigt exakt samma problematik som var min anledning till att starta “Svensk Proffscykling” som projekt.

 

Alexander Wetterhall var under hela projektets tid en central figur så ingen är väl bättre att prata med om lagets historie och vilka erfarenheter Team Tre Berg har att ge till de nästa som ger sig på försöket att etablera ett svensk UCI-lag.


 

Jag brukar inleda med att be cyklisten beskriva sig själv och sina drömlopp. Med tanke på att du nyligen har annonserat att du ändrar fokus från landsväg till MTB från 2018 vill jag i stället be dig berätta vilka resultat under din karriär du är gladast för och vilka lopp du har varit gladast att få köra.

Under min landsvägskarriär så finns det många “highlights”. Men det jag kommer att tänka på spontant är mitt Tempoguld i Götene 2009, det var egentligen brytpunkten till att jag bytte fokus helt från mtb till landsväg.

Ett annat stort resultat är vinsten 2010 i etapploppet Ras på Irland och direkt efter etappseger och tre dagar i ledartröja under etapploppet RingeRike i Norge som idag är Tour of Norway. Men det största jag har åstadkommit är vinsten i Ronde van Drenthe i Holland 2013 med Team NetApp-Endura.

Angående tävlingar så ligger Tour of Norway, Tour des Fjords, Tour of Utah, Tour of Denmark och Tour of Britain mig varmast om hjärtat även att jag har kört både Flandern Runt, Paris-Roubaix och Amstel Gold Race som hjälpryttare. Det jag saknar är en Grand Tour, jag var under 2013 reserv till Vueltan men blev hemma.


 

Kan du berätta lite om hur laget blev etablerat. Varifrån kom initiativet till laget och hur mycket av finansieringen var klart från början.

Allt började med att jag tränade med en grupp från Skara, däribland Kristian Wejshag och Håkan Oldin. Jag hade en riktigt strulig säsong 2014 med ett uppsala lag och tanken på att avbryta karriären var påtaglig. Vi pratade om olika typer om motionslopp som verkar vara populärt och Kristian kom med tanken om Tre Berg. Upp till detta skulle vi skapa ett lag som jag fick skapa fritt för att skapa publicitet för loppet och hjälpa svenska cyklister ut i proffslivet.
Loppet skulle skapa ekonomiska medel för lagets första två år och sen hoppades vi på att någon annan större aktör skulle ta över sponsorskapet och driva laget framåt med sina medel. Så finansieringen var klar redan från början de första två åren men eftersom vi inte attraherade en partner som kunde ta över Tre Bergs namnsponsorskap så drev vi det ytterligare ett år i hopp om att finna en utväg inför 2019.

 

Under alla tre år Team Tre Berg fick lov att existera var du en av lagets profiler. Båda tack vara din styrka och din erfarenhet. Hur trivdes du med den roll?

Jag kunde inte önska mig mer. Med mängder av internationella tävlingar med mina lag utomlands så har jag samlat på mig mycket erfarenhet och trots att jag ville vara kvar i ett större lag så kändes det extremt kul att få spela en betydande roll i uppbyggnaden av någon stort och lokalt. Att dela med mig av min erfarenhet och för första gången slippa försvara att jag bor kvar i Sverige betydde mycket för mig. Mer tid med familjen även om arbetsbelastningen var högre än tidigare då jag inte enbart hade rollen som cyklist i laget utan även skötte mycket bakom kulisserna.

 

Du tackades speciellt både när motionsloppet Tre Berg 2017 blev inställd och när det blev offentligt att Team Tre Berg - PostNord fick lägga ner. Kan du berätta lite om hur din roll var “bakom kulisserna”?

Ja, det var hedrande. Men jag har, förutom att göra allt för att prestera bra på tävlingsbanan, skött nästan allt med materialet, beställningar och fordonen samt en del reseplanering och logistik. Det är många timmar runt ett cykellag som inte många tänker på. Och med 9-10 cyklister där cyklisterna har multipla cyklar var finns det alltid att göra. Varumärket utåt baseras mycket på att det ser städat, rent och snyggt ut -Det tar tid.
Jag har även varit involverad i Tre Berg -The Race med banrelaterade frågor och fungerat som bollplank i många frågor.

 

Även lag med mycket success tvingas lägga ner grundet bristande ekonomi. I 2011 var det bl.a. HTC - Highroad trots att de var världens mest vinnande lag och i år var QuickStep och Cannondale nära att komma i samma situation och i Danmark fick Team Giant - Castelli lägga ner trots mycket fina resultat och mycket talangfulla unga cyklister.

Med tanke på det var modellen med att lagets ekonomi till del skulle baseras på intäkter från motionsloppet Tre Berg var spännande och nyskapande, men det var kanske ingen stor överraskning att det inte kunde generera tillräckligt med intäkter till att driva ett lag med stora ambitioner utan övriga sponsorer behövdes även här som på de flesta andra lag.

Hur upplevde du den konstanta sponsorjakten?

Precis som du beskriver så är det svårt även för de största och bästa lagen. Det gäller att hitta partners som gillar cykel och således vill synas där laget tävlar och syns, helst skall sponsorn ha något personligt med laget de sponsrar. Den ekvationen är inte helt lätt. För Tre Bergs del så skulle det bästa varit om laget enbart höll sig i Sverige eller på sin höjd i Danmark och Norge. Där finns Tre Berg loppets vinning i att synas. Men det vet vi alla att det räcker inte utan skall man bli en framgångsrik cyklist så behöver man komma iväg längre än så.
Jag har hört det mesta i jakten och det har varit väldigt svårt. Cykellag kostar pengar och de vi har pratat med har inte velat eller kunnat putta in de pengarna som vi behövde för att fortsätta vår satsning. Däremot har vi haft enorma resurser gällande material och allt annat runt omkring i världsklass!

 

Jag fick cykelsporten ind under huden under min uppväxt i Danmark och något av det första jag märkte när jag flyttade till Sverige var att här fick jag jobba mycket mer för att få följa sporten - även när svenska cyklister gjorde fina resultat. Hur har du upplevt det från sportens insida.

Det var längesedan det skrevs objektivt om svensk cykelsport och detta gör det svårt. Danmark har t.ex. Feltet.dk och Norge ProCycling.no som gör det bra men den motsvarigheten finns inte i Sverige som behövs så mycket. Där har ni på Svensk Proffscykling och medier en väldigt viktig roll i att skriva om svensk cykelsport.

 

Jag vill minnas för många år sen att ha läst ett intervju med Thomas Löfkvist vart han sa att det ibland hade varit demotiverande att inte få så mycket stöd från hemlandet trots bra resultat och att han även kanske fick jobba lite hårdare för sina chanser jämförd med kolleger från större cykelnationer då sponsorerna fick mindre uppmärksamhet om en svensk tog en 5:e plats än om en cyklist från ett land vart cyklingen var större gjorde samma. Är det utmaningar som du känner igen från din tid som utlandsproffs?

Ja, jag har upplevt precis det som Thomas uttalade sig om. Mina sportdiriktörer frågade ofta om detta, vilka som tog kontakt med mig när jag gjorde resultat men svaret blev att det var sällan någon som tog kontakt. Jag gjorde mängder med topp 5 resultat men väldigt få gånger så hörde jag något. Tänker speciellt på ett tillfälle då jag var 4a på tempostäckan i Tour of Utah som är en 2.1 tävling där jag spöade folk som Christian Vande Velde, Tom Danielson, Jani Brajkovic m.fl. Min sportdirektör tyckte det var hur häftigt som helst att en Continental cyklist gjorde detta och frågade om tidningarna hemma gått Bananas men det var knäpptyst...

 

Det känns som att mycket står i en balans mellan att medierna fokuserar på sport med många fans samtidigt som att mediauppmärksamhet är avgörande för att flera kan få upptäcka en sport. På samma sätt skrivs bara om de absolut största resultat, vilket då ger tveksam ekonomi på lägre nivå och färre svenska som får möjligheten att jaga egna resultat på högsta nivå såväl som i mindre lopp. Hur ska vi bryta den negativa spiralen?

Det är en komplex fråga. Vi behöver en fixstjärna likt Kristoff eller Boasson-Hagen i Norge som media får upp ögonen för. Svenskarna har ändå Emma Johansson, Jenny Rissveds, Tobias Ludvigsson, Thomas Lövkvist, Fredrik Kessiakoff, Marcus Ljungqvist etc. där samtliga gjort riktiga prestationer. Men det har inte uppmärksammats på samma sätt som norskarna har gjort. Svaret på den frågan är svår...

 

Vad är ditt råd om någon funderar på att starta ett nytt svensk UCI-lag?

Det är lätt att tro att “det är bara att starta ett lag”, “det löser sig längs vägen”, “hur svårt kan det vara”. Trots att man läser på, kopplar samman extremt kunnigt folk, duktiga cyklister, en stark ekonomi så kommer det bli många frågetecken längs vägen. Det viktigaste med ett fungerande lag är en långsiktighet och ekonomi som backar den långsiktigheten ihop med starka partners och någon som styr detta med en järnhand. Det är grunden och tryggheten för att det ska fungera. Men att ha duktig personal som alltid finns där är svårt då cykel är säsongsstyrt och speciellt på en Continentalnivå där du använder dig av frilans, folk har ju vanliga jobb vid sidan av.

 

Hur anser du att vi bäst kan stödja de svenska cyklister som vill göra en riktig elitsatsning?

Genom att förbundet tillsammans med klubbarna och deras tävlingar ger cyklisterna de bästa förutsättningarna redan på hemmaplan. Att ha riktigt hårda race i Sverige där cyklisterna känner tillhörighet och stolthet för att köra livet ur sig varje helg är extremt viktigt. Här ligger både Norge och Danmark i framkant och de har fått fram många duktiga cyklister också.

 

Slutligt: Du har annoncerat att du framöver vill fokusera på MTB över landsväg. Har du några stora mål för 2018 säsongen?

Det ska bli kul att vända tillbaka till skogen och fokus ligger på långlopp. Cykelvasan är ett givet mål men så är även Långlopps VM, Birken och Långloppscupen. Det är en lång säsong och jag har tänkt att ge den en ordentlig omgång.

 

Tack för att du ville delta. Jag lovar att fortsätta jobba för att svenska cyklister i utlandet kan berätta för sin manager att någon hemma i Sverige bryr sig.

Topics

Loading Conversation